Varje sommar så surrar det högljutt i vår medicinalträdgård där humlor, bin och fjärilar avlöser varandra i ett hav av vackra perenner där alla har en gång i tiden haft en viktig roll i medicinens värld.
I det här inlägget tipsar vi om fem perenner som passar utmärkt i en medicinalträdgård.
Anisisop Agastache
En kortlivad perenn som frösår sig rikligt och som har en svag doft av anis, därav namnet.
En uppskattad fjäril- och biväxt vars fröställning gärna äts av småfåglar.
Trivs allra bäst i en näringsrik, väldränerad jord i full sol.
Akleja Aquilegia
Även om aklejan har en kort blomning så har perennen varit uppskattad i Sverige sen 1600-talet. I örtaböcker finns beskrivningar om att den har använts mot bland annat skabb.
Aklejan vill stå i halvskugga där jorden är fuktig men väldränerad. Kravet på fukt blir högre om den placeras i full sol.
Fingerborgsblommor Digitalis
Om en tänker på en gammeldags mormorsrabatt så är det svårt att inte få med fingerborgsblomma i bilden. Dessa underbara klockliknande blommor som hänger i rad är väldigt uppskattade hos bin och humlor.
Hela perennen är giftig och ska inte förtäras, dock intressant är att digitalis fortfarande används till olika hjärnmediciner.
Digitalis föredrar halvskugga i en mullrik jord men kan odlas i full sol. Perennen är två- till flerårig och kortlivad men frösår sig friskt.
Läkerudbeckia Echinacea
En av de mest omtyckta perennerna och med all rätt är den otroligt vackra läkerudbeckian, även kallad solhatt. Dessa användes flitigt till bakterieinfektioner men efter penicillinets intåg avtog nyttjandet kraftigt.
Älskad av bin, humlor och fjärilar och som trivs i en väldränerad jord på en solig plats.
Idag finns en mängd spännande sorter i olika nyanser men en som vi slår ett extra slag för är den äkta läkerudbeckian Echinacea pallida.
Vinruta Ruta
Gammal kulturväxt som har ett bittert inslag och som har odlats både som prydnadsväxt och i medicinalträdgården.
Perenn kan orsaka illamående om den förtärs och växtsaften kan orsaka hudproblem så hantera den varsamt.
Vinruta trivs i en jord som är lagom näringsrik men som ska vara bra väldränerad och som utvecklas i både full sol och halvskugga.